33# Thore Ehrling

Thore Ehrling föddes den 29 december 1912 och dog den 21 oktober 1994.
I nästan 20 år ledde Thore Ehrling en orkester som genom radio och skivor blev den mest kända i Sverige. Repertoaren var mest inriktad på dansmusik och schlager, men bandet innehöll många framstående jazzsolister.

Vid tolv års ålder började Thore Ehrling spela trumpet i Norra Reals skolorkester i Stockholm, och bara ett par år senare kunde han höras i olika dansorkestrar. 1930 började han försörja sig som musiker, bland annat i Frank Vernons orkester, parallellt med att han 1931-35 studerade vid Kungliga Musikaliska Akademien – där han var den förste trumpetare utan militärmusikbakgrund som antogs som elev. Tidigt uppmärksammades han som jazzsolist, och han deltog i de småbandsinspelningar med studiogruppen Swing Swingers, som Sonora gjorde 1936 och 1937. Han var även framstående som arrangör och kompositör;

1936 valdes hans ”Gloaming” att spelas in på skiva av amerikanen Benny Carter vid dennes Sverigebesök. Ehrling ingick i Håkan von Eichwalds orkester innan han hösten 1938 bildade eget band för att bland annat spela på Grand Hotel i Stockholm. Orkestern, från början sju man stor, växte i numerär och innehöll under åren många av de yppersta jazzsolisterna och arrangörerna – Gösta Törner, Carl-Henrik Norin, Harry Arnold, Arne Domnérus, Georg Vernon, Sven Stiberg är bara några i mängden av kända namn.

Bandet hade 1944-53 engagemang på Bal Palais under vinterhalvåret, spelade på Skansens dansbana somrarna 1940-56, och gjorde dessutom omfattande turnéer. Från 1943 och några år framåt var det också ”Radiotjänsts Dansorkester” och flitigt även i skivstudior – på egen hand eller med allehanda populära sångartister, inklusive Alice Babs. Bland Ehrlings egna framgångsrika kompositioner märks ”Regntunga skyar” (1940) och ”En månskenspromenad” (1943).

Ehrling avvecklade så småningom både sitt trumpetspel och sitt arrangerande för att enbart leda orkestern. Den var en institution inom svenskt musikliv och verkade inom ett stort fält av dans- och populärmusik, där jazzen var ett av många inslag. Ehrling var också brett verksam som affärsman (delägare i grammofonbolag, engagerad i filmproduktion, framgångsrik musikförläggare med mera) och organisatoriskt aktiv, bland annat i musikerförbundet. Efter att han upplöst sin orkester var han en tid musikchef för Folkparkerna. Han återkom också vid flera tillfällen som orkesterledare i radio, TV och skivstudior. Källa: Orkesterjournalen