Agne Simonsson och Owe Olsson

Tore Klas Agne Simonsson, född 19 oktober 1935 i Göteborg, död 22 september 2020, var en svensk fotbollsspelare och -tränare. Simonsson räknas som en av Sveriges främsta spelare genom tiderna och den ende svensk man som spelat i Real Madrid.

Agne Simonsson, som växte upp i Gamlestaden i Göteborg och kom fram som center (anfallare) i Örgryte IS under 1950-talet och debuterade snart i landslaget. Under VM-slutspelet på hemmaplan 1958 tillhörde Simonsson de mest lysande spelarna med sina fyra mål under turneringen, bland annat i finalen mot Brasilien (Youtube). Han är tillsammans med Nisse Liedholm och Hanna Ljungberg en av tre svenska fotbollsspelare någonsin som gjort mål i en VM-final.

1959 tilldelades han såväl Guldbollen som Svenska Dagbladets guldmedalj ("Bragdguldet") efter två mål i landskampen mot England som gav en historisk vinst på Wembley Stadium (3–2). (Youtube) Efter matchen kallades han för "The King of Wembley".

Under en period var han proffs i spanska storklubben Real Madrid men hade svårt att ta en ordinarie plats i det stjärnspäckade laget och lånades ut till Real Sociedad. Så småningom återvände han till Örgryte där han avslutade karriären.

Simonsson ledde BK Häcken till serieseger i Division III Nordvästra Götaland 1977. 1985 ledde Agne Simonsson som tränare fram Örgryte IS till SM-guld efter finalsegern mot IFK Göteborg i dåtidens slutspel.

Då Simonsson var hyllad guldtränare och ÖIS även följande säsong låg på slutspelsplats, valde ÖIS-ordföranden Ingvar Fast att degradera Simonsson från A-lags- till ungdomstränare. Simonsson sade då upp sig och ägnade sig åt sitt arbete som fastighetsmäklare men fick ganska omgående ett tränaranbud från grekiska proffslaget Iraklis. Han blev dess dittills högst betalde tränare och dess framgångsrikaste någonsin.

Trots misslyckandet i Real Madrid återstår Agne Simonsson som en av Sveriges bästa spelare genom tiderna. Han hade en fantastisk blick för spelet, perfekt teknik, kyla i trängda lägen och förmågan att alltid sätta lagets bästa främst vilket gjorde honom till en utmärkt speldirigent. Dessutom var han extremt målfarlig, hans huvudspel var utmärkt, han sköt kanske inte hårdast men kompenserade det med list och precision. Källa: Wikipedia, Youtube.

Sven Owe Ohlsson, född 19 augusti 1938 på Hälsö i Öckerö kommun, är en svensk tidigare fotbollsspelare, i bland annat IFK Göteborg och AIK. Han spelade på många positioner: i IFK Göteborg spelade han som forward, men omskolades i AIK till back. Han har även spelat målvakt en gång, detta mot Hammarby IF då han höll nollan.

Ohlsson fick VM-silver 1958 och är den ende från truppen som ännu lever. 

Owe Ohlsson fick en bra start på sin fotbollskarriär: Som fjortonåring hade han redan avancerat till Hälsö BK:s A-lag och ett par år senare, när han skulle till yrkesskola i Göteborg, fick han IFK Göteborg som klubbadress. 1956 debuterade han i Allsvenskan med IFK Göteborg och inom ett år hade han redan vunnit ett allsvenskt guld och gjort B- och U-lands kamper. I maj 1958, en månad före VM-premiären, blev han för första gången uttagen till A-landslaget i en match mot Schweiz i Helsingborg. Ohlsson imponerade och blev uttagen till VM-truppen. Väl i VM fick han inte spela något. Han spelade nio år i IFK Göteborg. Han spelade 165 matcher och gjorde på dessa 101 mål vilket gör honom till klubbens femte bästa målskytt genom tiderna. Han var den förste spelare som gjorde fem mål i en Europacup-match, detta mot nordirländska Linfield säsongen 1959–1960, i en match som IFK Göteborg vann med 6–1.

Hösten 1964 ville AIK värva Ohlsson från Göteborgslaget, något han själv inte var intresserad av. Hans fru lyckades övertala honom och Ohlsson åkte dit något motvilligt och kunde nog inte föreställa sig att han skulle stanna i AIK i hela sju år och än mindre att han skulle bo i Stockholm därefter fram till idag Han spelade samtliga 154 allsvenska matcher mellan 1965 och 1971.

Ohlsson omskolades 1967 till back, vilket skedde av en slump – AIK skulle spela en träningsmatch i Thorstens Cup i Stora Mossen, men då fick en ordinarie innerback förhinder och AIK slängde in Ohlsson på den positionen. Efter den dagen spelade han huvudsakligen som back, även om han under matcher kom att byta positioner, detta exempelvis i en match mot Hammarby IF. Den ordinarie målvakten Leif Hult blev då skadad efter 23 minuter och Ohlsson fick ställa sig i mål. Han var dock inte oerfaren, han hade stått i mål lite på skoj på träningarna ibland. Ohlsson höll nollan och AIK vann matchen med 2–0, vilket gör att han är en av de få målvakter i AIK som aldrig släppt in ett mål i en allsvensk match.

Under våren 1967 hade AIK länge varit i allsvensk ledning, men man slutade femma och de följande åren, 1968–1970 blev en prövning för AIK och dess spelare. Både 1968 och 1969 hade AIK klarat sig med ett nödrop och 1970 var det endast aningen bättre. Men AIK klarade sig ur krisen och det var mycket tack vare Owe Ohlsson. 1971 kom dock bröderna Börje och Yngve Leback, vilket var starten på många fina år för AIK.

Dessa fina år fick AIK dock klara sig utan Ohlsson, då AIK-tränaren Jens Lindblom krävde att alla spelare skulle träna fyra gånger i veckan plus match. Detta var för mycket för Ohlsson, som hade ett krävande arbete och han slutade i AIK och började istället som en spelande tränare i IFK Stockholm. Men han lämnade detta jobb efter ett par år och gick till AIK igen för att träna juniorerna.

I slutet av 1980-talet blev Owe Ohlsson styrelseledamot i AIK:s fotbollsstyrelse. Han blev snart vice ordförande och när den dåvarande ordföranden Sven-Erik Håkansson avgick tog Ohlsson chansen direkt och fann sig själv som ordförande i styrelsen. Ohlsson lyckades under sitt ordförandeskap bland annat värva Vadim Jevtusjenko till AIK. Han var även aktiv i värvningarna av tränarna Tommy Söderberg och Tomas Lyt

Meriter
SM-guld 1957/1958 med IFK Göteborg
Som allsvensk målvakt har han aldrig släppt in ett mål.
Femte bästa målskytt i allsvenskan genom tiderna för IFK Göteborg.
Förste spelare att göra 5 mål i en Europacupmatch, mot Linfield säsongen 1959-60 (IFK Göteborg vann med 6-1). Källa: Wikipedia.