Ingemar Johansson

 Jens Ingemar "Ingo" Johansson, ursprungligen Ingemar Johansson^, föddes den 22 september 1932 i Göteborg och dog den 30 januari 2009 i Onsala. Ingmar var en svensk amatör- och senare proffsboxare (tungvikt) som vann OS-silver 1952 och blev professionell världsmästare 1959.

Johansson var i OS-final 1952 men diskades för passivitet och det beslutades att han inte skulle få någon medalj. Detta ändrades till sist, men först 31 år senare då IOK erkände att beslutet varit felaktigt.

Efter vinsten över Floyd Patterson som gav VM-titeln förlorade Johansson sitt bälte i en returmatch 1960 och misslyckades med att återerövra tungviktskronan i ett tredje möte 1961. Han återtog dock istället EM-titeln 1962 – en titel han hållit redan 1956–59.

Johansson utsågs 1959 till "Athlete of the Year" av Associated Press och till "Sportsman of the Year" av tidskriften Sports Illustrated. När Ingemar Johansson 1963 drog sig tillbaka från boxningen hade han i proffsringen vunnit 26 av 28 matcher, varav 17 på knockout.

Ingemar Johansson föddes på barnbördshuset på Övre Husargatan. Familjen bodde då på Prinsgatan 7, dit föräldrarna Jens och Ebba flyttat samma år. År 1933 flyttade familjen till Karl Gustavsgatan 59 i Landala och 1937 till en tvårumslägenhet på Engdahlsgatan 6 A i Johanneberg. Familjen flyttade 1952 till ett friliggande hus på Grimmeredsvägen 82 i Västra Frölunda. Fadern arbetade som murare och sonen var stensättare innan han kunde livnära sig som professionell boxare. Boxningen fanns i familjen, då fadern hade sysslat med det och gått några matcher och hans kusin var boxaren Vette Larsson, "Ring-Larsson". Alla tre bröderna ägnade sig i perioder åt boxning, Henry, Ingemar och Rolf.

Intresset för boxning fick Ingemar Johansson då han på vinter/våren 1945 såg en boxningsmatch i Mässhallen: "Jag stod överst i Mässhallen, såg ned i ringen och häpnade att folk var så tagna. De skrek som tokiga och jag förstod inte vad det var, som engagerade dem så våldsamt. Men skådespelet fångade mig, publikens rop fick samband med slagväxlingarna. Plötsligt stod det klart för mig, att jag hade lust att bli en av figurerna i ljusvalvet under lamporna. Hjärtat började banka i mig, när jag upptäckte, att jag ville bli boxare."

Johansson gick med i Redbergslids Boxningsklubb som 13-åring, den 7 eller 10 september 1945. Det blev hans enda svenska klubb. Han debuterade vid klubbmästerskapet för juniorer i början av december 1947. Det var en uppvisningsmatch utan domslut mot Karl Eric Lövgren. Dock innebar matchen att Ingemar blev klubbmästare i tungvikt för RBK.

Edwin Ahlqvist blev Ingemar Johanssons manager på hösten 1952 och tränare var Nils Blomberg. Trion höll ihop hela karriären. Ahlqvist hade upptäckt Ingemar Johansson vid en juniormästerskapsturnering i Göteborg, då denne ännu inte var fyllda sexton år.

Johansson radade upp segrar och 1956 erövrade han EM-titeln med en knockoutseger i trettonde ronden över italienaren Franco Cavicchi. Före matchen kontaktade Ingemar Johansson brottaren Rune "Skinnskattebergarn" Jansson, som ställde upp och lät "Ingo" träna närkampsstyrka genom stående brottning. Mot den storväxte italienaren var detta ett smart drag, och i den 13:de ronden orkade han inte böka längre. Genom ett hårt kroppsslag, strax under hjärtat, avslutade Ingemar Johansson matchen.

Ingemar Johansson försvarade EM-titeln under 1957 och 1958, mot bland andra engelsmännen Henry Cooper och Joe Erskine. I september 1958 fick han chansen att möta amerikanen Eddie Machen, en av de högst rankade på tidningen The Rings rankinglista. Matchen gick den 14 september på Nya Ullevi inför 53 614 åskådare (rekord för svensk arenaidrott). Johansson vann över den obesegrade amerikanen på knockout i första ronden. Matchen startade klockan 19:14 och 2 minuter och 16 sekunder senare var den över (Youtube).

Ringdomaren, Ruby Goldstein, bryter VM-matchen den 26 juni 1959, sedan Ingemar Johansson i den tredje ronden sju gånger golvat Floyd Patterson. (Youtube). Över en miljon svenskar lyssnade på direktreferatet av matchen i Radio Luxembourg, vilket sändes på natten till den 27 juni, svensk tid.

Ingemar Johansson mötte den 26 juni 1959 Floyd Patterson inför 30 000 åskådare på basebollarenan Yankee Stadium i New York. Det var en varm och fuktig, sen kväll, dagen efter det skyfall som dränkt arenan och tvingat arrangörerna att senarelägga matchen en dag.

Johansson vann på teknisk knockout efter två minuter och tre sekunder av den tredje ronden, efter att ha golvat Patterson sju gånger. Sverige hade därmed fått sin första och hittills enda världsmästare i tungviktsboxning. Klockan var 22.47.27 lokal tid. Över tre miljoner svenskar lyssnade på matchreferatet av Lars-Henrik Ottoson direkt i radio via Radio Luxemburg, på grund av tidsskillnaden hade det då i Sverige hunnit bli 03.47.27 natten till den 27 juni. I Sveriges Radio sändes vid denna tid inga professionella boxningsmatcher. Uppmärksamheten i Sverige var enorm.

Floyd Patterson fick revansch ett år senare, den 20 juni 1960, på Polo Grounds i New York. I returmatchen, inför en publik på 31 000 åskådare, vann Patterson på knockout (Youtube). Ingo låg utslagen på golvet med ryckande vänsterben, och det tog 10 minuter innan han kunde lämna ringen. Denna match direktsändes i Sveriges Radio, som anordnat en nattvaka med titeln Vi väntar på Johansson; själva matchen vid 3:30-tiden på morgonen avlyssnades av 63 procent av svenska folket, en siffra som sjönk när Johansson förlorat matchen.

En tredje match mellan de båda gick i mars 1961 i Miami, Florida. I denna lyckades Johansson slå ner Patterson två gånger i första ronden, men mästaren kom tillbaka och vann på knockout i sjätte ronden. (Youtube).

Efter karriären blev Johansson god vän med sin gamle rival Floyd Patterson.

Johansson hade efter VM-segern 1959 bosatt sig i Schweiz av skattetekniska skäl. 1979 flyttade Johansson till Miami, där han hade köpt ett motell. Det var här han träffade sin tredje fru, Edna Alsterlund, som var reporter. De gifte sig 1996, men skildes 2003. Johansson hade i april 1999 flyttat hem från Florida och bosatt sig på Dalarö^.

I januari 2003 flyttade Johansson till ett gruppboende i Saltsjöbaden  där han vårdades för en kombination av alzheimer och frontallobsdemens som drabbat honom^, en sjukdom som kan ha ett samband med Johanssons boxning. Efter skilsmässan senare samma år flyttade Johansson till västkusten och bodde de fem sista åren av sitt liv på äldreboendet Bedagården i Onsala i Kungsbacka kommun. Källa: Wikipedia, Youtube. AI.