Beskrivning
Gösta Elof Rune Wenzel, född 4 januari 1901 i Göteborgs domkyrkoförsamling, död 29 juli 1977, var en svensk fotbollsspelare (högerytter) som mellan 1917 och 1932 representerade Gais. Han är en av Gais mest välmeriterade spelare, med tre SM-guld och tre ytterligare seriesegrar som inte räknades som SM-segrar. Wenzel spelade även 30 A-landskamper för Sverige.
Karriär
Wenzel började sin fotbollskarriär i kvartersklubben Holmens FF i Göteborg, en klubb som han själv var med och bildade. Han värvades snart till Gais, och redan som 17-åring blev han reserv i A-laget. När storstjärnan "Abben" Olsson blev skadad 1918 fick han göra debut i Gais A-lag, där han sedan blev bofast på högerkanten i 13 år.
Från den allsvenska starten 1924 till dess att han lade av med fotbollen 1932 spelade han totalt 160 allsvenska matcher i Gais och gjorde 33 mål;[2] sammanlagt blev det 197 matcher och 43 mål för klubben. Han har kallats prototypen för en ytter, med fantastisk bollkontroll och mycket välriktade inlägg.[3] Han var snabb och svår att stoppa, och slog sina fruktade inlägg på ett sätt som var svårt för motståndarna att läsa – ibland kom de i steget, ibland löpte han ända ner till kortlinjen så att det "rök krita" när inlägget kom. Totalt vann han sex titlar med Gais. Wenzel lånades 1925 ut till IFK Göteborg för en vänskapsmatch mot Blackburn Rovers.
Utanför planen var Wenzel styrelseledamot för Holmens FF 1916–1918, för Brandkårens IF i Göteborg 1929–1936 och för Gais 1931–1937. I det civila var han brandman.
Landslagskarriär
Rune Wenzel med svenska landslaget.
Wenzel fick debutera i Sveriges A-landslag redan som 18-åring 1919, och han spelade mellan 1919 och 1930 30 landskamper för landslaget (1 mål). Han är tillsammans med Kurt Axelsson Gais meste landslagsman
Göteborgs Atlet- & Idrottssällskap, mer känt som GAIS, är en av Sveriges äldsta och mest klassiska fotbollsklubbar. Klubben grundades den 11 mars 1894 i Göteborg och har sedan dess varit en viktig del av stadens idrottshistoria. GAIS är särskilt känd för sin passionerade supporterskara och sin historiska betydelse inom svensk fotboll.
Historia och framgångar
GAIS har haft en brokig historia, med både framgångsrika perioder och motgångar. Klubben vann sitt första svenska mästerskap 1919 och följde upp med ytterligare SM-titlar 1922, 1930 och 1931. Under 1920- och 30-talen var GAIS en av de dominerande klubbarna i svensk fotboll och etablerade sig som en av landets främsta.
Efter andra världskriget upplevde klubben en mer ojämn period med både framgång och nedgång. Under 1950-talet vann GAIS Allsvenskan 1954, vilket markerade deras senaste stora framgång på nationell nivå. Därefter har klubben ofta pendlat mellan de högre och lägre divisionerna i det svenska seriesystemet.
Hemmaarena
GAIS spelar sina hemmamatcher på Gamla Ullevi, en arena som delas med andra Göteborgsklubbar som IFK Göteborg och Örgryte IS. Gamla Ullevi är en modern arena med plats för cirka 18 000 åskådare och är en central samlingspunkt för Göteborgs fotbollsentusiaster.
Supportrar och rivaliteter
GAIS har en lojal och engagerad supporterskara som kallas "Gaisare". Supportrarna är kända för sin kreativitet, humor och sitt färgstarka engagemang, vilket gör GAIS till en klubb med en unik identitet inom svensk fotboll.
Rivaliteten med andra Göteborgsklubbar, särskilt IFK Göteborg och Örgryte IS, är en viktig del av klubbens historia. Matcher mot dessa lag, särskilt derbyna mot IFK Göteborg, är höjdpunkter på säsongen och lockar ofta stor publik.
Nutid och framtid
GAIS har under 2000-talet främst hållit till i Superettan, Sveriges näst högsta division, med vissa perioder i Allsvenskan. Klubben har kämpat för att etablera sig som ett stabilt lag på högre nivå och arbetar med att utveckla både spelare och organisation för framtida framgångar.
GAIS är mer än bara en fotbollsklubb; det är en symbol för Göteborgs idrottskultur och en del av stadens historia. Med sina passionerade supportrar och rika tradition hoppas klubben fortsätta spela en betydande roll inom svensk fotboll. Källa: AI