
Fotbolls-VM 1950 är för evigt inskrivet i svensk fotbollshistoria som en av de mest minnesvärda turneringarna. Sverige lämnade mästerskapet i Brasilien med en bronsmedalj, men det var vägen dit som gjorde prestationen så remarkabel. En av de mest framstående matcherna var gruppspelsmötet mot Italien – tvåfaldiga regerande världsmästare – som slutade med en sensationell 3–2-seger för Sverige. Youtube
Inför turneringen hade Sverige genomgått en generationsväxling. Efter att ha tagit guld i OS 1948 och med flera av landets bästa spelare ute i europeiska storklubbar, fanns det höga förväntningar på laget. Dock satte Svenska Fotbollförbundets beslut att inte tillåta utlandsproffs i landslaget sina begränsningar. Spelare som Gunnar Nordahl, Gunnar Gren och Nils Liedholm – tongivande i italienska Serie A – fick inte delta. Istället blev det spelarna från inhemska klubbar som skulle försvara de blågula färgerna i Brasilien.
Sverige placerades i grupp III tillsammans med Italien och Paraguay. Gruppspelet inleddes med en dramatisk match mot Paraguay som slutade 2–2. Det var dock i mötet med Italien som Sverige verkligen överraskade fotbollsvärlden. Matchen spelades den 25 juni 1950 på Estádio Durival de Britto i Curitiba, och Italien tog ledningen tidigt genom Carapellese. Men det svenska laget lät sig inte nedslås. Genom stark lagmoral och en välorganiserad insats lyckades Sverige vända underläget och vinna med 3–2. De svenska målskyttarna var Karl-Erik Palmér och Hasse Jeppson, vars prestationer blev avgörande.
Italien hade dock en tragedi i bagaget. Året innan hade en flygolycka drabbat FC Torino, vilket ledde till att flera av Italiens landslagsspelare omkom. Denna förlust påverkade utan tvekan deras prestation i VM och lämnade laget försvagat.
Efter att ha säkrat gruppsegern gick Sverige vidare till finalomgången, som spelades som en ny grupp. Här ställdes svenskarna mot värdnationen Brasilien, Uruguay och Spanien. I första matchen mötte Sverige Brasilien, som med sitt bländande spel krossade svenskarna med 7–1. Nästa match mot Uruguay var jämnare men slutade ändå i en 3–2-förlust. Trots dessa motgångar lyckades Sverige avsluta turneringen med stil genom att besegra Spanien med 3–1, vilket säkrade bronsmedaljen.
VM 1950 blev en viktig milstolpe för svensk fotboll. Trots avsaknaden av sina främsta proffsspelare lyckades Sverige ta sig långt i turneringen, tack vare lagets styrka, disciplin och en stark vilja att övervinna motgångar. Segern mot Italien är särskilt minnesvärd, inte bara för dess sportsliga betydelse utan också för vad den symboliserade – en påminnelse om att laganda och hårt arbete kan åstadkomma det till synes omöjliga. Sveriges bronsmedalj i Brasilien lade grunden för kommande framgångar och stärkte landets position som en av de ledande fotbollsnationerna under 1900-talet. Källa: AI
21 juni 1950 Gruppspel Sverige
Stående
Stig Sundqvist
Hans Jeppson
Carl-Erik Palmér
Knut Nordahl
Lennart Skoglund
Stellan Nilsson
Sittande
Sune Andersson
Lennart Samuelsson
Karl Svensson
Erik Nilsson
Ingvar Gärd