Patricia Neal, född Patsy Louise Neal den 20 januari 1926 i Packard, Kentucky, och död den 8 augusti 2010 i Edgartown, Massachusetts, var en amerikansk skådespelerska med en framstående karriär inom film, teater och TV. Neal var känd för sina kraftfulla och känslomässiga prestationer och fick stor erkännande både under sin aktiva karriär och efteråt.
Patricia Neal började sin karriär på Broadway och gjorde sin filmdebut på 1940-talet. Hon blev känd för sina starka prestationer i både dramatiska och romantiska roller.
"The Fountainhead" (1949):
"A Face in the Crowd" (1957):
"Hud" (1963):
"The Subject Was Roses" (1968):
Patricia Neal fortsatte att arbeta på TV och teater under hela sin karriär. Hon medverkade i olika TV-filmer och -serier, och hennes teaterarbete var också välkänt. Hennes insatser på Broadway och i olika teaterproduktioner bidrog till hennes rykte som en mångsidig och begåvad skådespelerska.
"The Miracle Worker" (1959):
"The Doris Day Show" (1968–1969):
Patricia Neal hade ett liv präglat av både personlig och professionell motgång. Hon genomgick flera hälsoproblem under sin karriär, inklusive en stroke 1965 som satte hennes karriär på paus. Trots dessa utmaningar återhämtade hon sig och fortsatte att arbeta och ge minnesvärda prestationer.
Neal var gift med den brittiske författaren Roald Dahl och tillsammans hade de fem barn. Hennes liv med Dahl och hennes arbete med välgörenhet var också viktiga delar av hennes personliga och professionella identitet.
Patricia Neal lämnade ett bestående arv genom sina kraftfulla och känslomässiga prestationer på både film och teater. Hennes förmåga att spela en rad olika karaktärer med djup och insikt gjorde henne till en av Hollywoods mest respekterade skådespelerskor. Hennes arbete fortsätter att uppskattas av filmälskare och teaterentusiaster, och hennes bidrag till film och teater är fortfarande en viktig del av den kulturella kanon. Källa: AI