Erik Nilsson

Erik Henry Sixten Nilsson, föddes den 6 augusti 1916 i Limhamn och dog den 9 september 1995 i Höllviken, var en svensk fotbollsspelare (vänsterback) och flerfaldig svensk mästare för Malmö FF som spelade med i det svenska landslag som i London 1948 vann OS-guld.

Nilsson debuterade redan som 17-åring i Malmö FF och kom att tillhöra den laguppställning som blev klubbens mest svårslagna genom tiderna då man i obruten följd, under åren 1949–1951, spelade 49 allsvenska matcher utan förlust. Han gjorde sin landslagsdebut i fotbolls-VM 1938 i Frankrike och spelade sedan totalt 57 landskamper.

Nilsson tog tre medaljer i tre stora mästerskap, guld i OS 1948, brons i VM i Brasilien 1950 och brons i OS 1952. Han är en av två spelare (den andre är Alfred Bickel, Schweiz) som har spelat VM både före och efter andra världskriget (1938 respektive 1950).

Vid sidan av fotbollen arbetade Nilsson, som flera andra MFF:are, på Statens Järnvägar (SJ).

Nilsson blev år 1943 Stor grabb inom svensk fotboll och år 2003 valdes han som medlem nr 7 in i svensk fotbolls Hall of Fame. Han presenteras där med texten:

"Slitstark back som under tre decennier spelade minst i semifinal vid internationella mästerskap. Mångårig landslagslagkapten, liksom i det dominerande klubblaget Malmö FF, där han under 19 års tid spelade 600 matcher." Källa: Wikipedia, Youtube.