Lasse Björn och ryske majoren Vsevolod Bobrov, två av spelets huvudfigurer i ishockey landskampen mellan Sverige - Ryssland
Sverige Ryssland. 1–1. Tre kronor var det enda laget som tog poäng av Ryssland. Däremot förlorade Sverige mot Kanada med 8–0. Har funnits en journalfilm på Svt när man ser hur Sverige förlorar mot Canada. Vet inte om den fins kvar.
Lars "Lasse" Björn – En Av Svenska Ishockeyns Största Backar
Lars "Lasse" Björn är en av svensk ishockeys mest legendariska försvarsspelare. Känd för sin kompromisslösa spelstil, sitt ledarskap och sin lojalitet mot klubb och landslag, var han en nyckelperson under en gyllene era för Tre Kronor.
Fullständigt namn: Lars Björn
Smeknamn: Lasse
Född: 16 december 1931, Stockholm, Sverige
Position: Back
Klubb: Djurgårdens IF
Landslag: Tre Kronor (Sveriges herrlandslag i ishockey)
Lasse Björn spelade hela sin elitkarriär för Djurgårdens IF, där han var en tongivande kraft under klubbens dominans på 1950- och 60-talen.
Byggde tillsammans med lagkamrater som Sven "Tumba" Johansson upp Djurgården till ett av Europas starkaste klubblag
Känd för sin defensiva stabilitet, fysiska spelstil och taktiska klokhet
Med över 200 landskamper var Björn en av de mest pålitliga spelarna i Tre Kronor under sin tid.
Världsmästare – 1953 och 1957
VM-silver – flera gånger, inklusive 1962
VM-brons – vid flera tillfällen
Deltog i fyra OS-turneringar (1952, 1956, 1960, 1964)
Olympiskt brons – 1952 i Oslo
Han var känd för att vara en ledargestalt på isen, som ofta tog ansvar både i spelet och i omklädningsrummet. Hans spelstil präglades av hårdhet, men också av stort taktiskt kunnande.
Invald i IIHF Hall of Fame
Stor Grabb inom svensk ishockey
Hans tröja och namn hedras av Djurgårdens IF som en av klubbens största
Betraktas ofta som en föregångare till dagens moderna tvåvägsbackar
Efter avslutad spelarkarriär förblev Björn engagerad i ishockeyn, bland annat som ledare inom Djurgården och mentor för yngre spelare. Han har också förekommit i dokumentärer och hyllningar som belyst svensk hockeyhistoria.
Fysisk och positionssäker back
Stark i närkamper och boxplay
Ledargestalt på och utanför isen
Spelade med pondus och respekt
Vsevolod Bobrov – En Sovjetisk Idrottslegend i Två Sporter
Vsevolod Bobrov var en av 1900-talets mest framstående sovjetiska idrottsmän. Han är unik i idrottshistorien för sina enastående prestationer i både fotboll och ishockey på absolut högsta nivå – ett dualt arv som mycket få idrottare i världen kan matcha.
Fullständigt namn: Vsevolod Mikhajlovitj Bobrov
Född: 1 december 1922, Morsjansk, Ryska SFSR
Död: 1 juli 1979, Moskva, Sovjetunionen
Sportgrenar: Fotboll, Ishockey
Klubbar: CSKA Moskva, VVS Moskva (fotboll & ishockey), Spartak Moskva
Landslag: Sovjetunionens herrlandslag i fotboll & ishockey
Bobrov spelade som anfallare och representerade både CSKA Moskva och VVS Moskva i den sovjetiska högstaligan. Han blev ligamästare 1946 och togs ut i det sovjetiska landslaget till OS i Helsingfors 1952.
Känd för sin snabbhet, teknik och målfarlighet, gjorde han 5 mål på 3 landskamper – ett snitt som talar för sig självt.
Efter andra världskriget bytte Bobrov fokus till ishockey – vid en ålder när de flesta redan etablerat sina karriärer. Trots det blev han snabbt en av Sovjets första stora hockeystjärnor.
Som anfallare gjorde han otroliga 254 mål på 130 matcher i ligaspelet.
Han bar kaptensbindeln för det sovjetiska landslaget och ledde dem till stora triumfer:
OS-guld – 1956 (Cortina d'Ampezzo)
Världsmästare – 1954 och 1956
Invald i IIHF:s Hall of Fame – 1997 (postumt)
Tränarskap & Arv
Efter avslutad spelarkarriär blev Bobrov tränare inom både fotboll och ishockey. Mest känd blev han som förbundskapten för Sovjets ishockeylandslag under den legendariska Summit Series 1972 mot Kanada – ett avgörande ögonblick i internationell hockeyhistoria.
Han var en stark förespråkare för en snabb, teknisk och taktisk spelstil, som kom att forma sovjetisk ishockey i flera decennier.
Till hans ära har Bobrov-divisionen i KHL (Kontinental Hockey League) uppkallats efter honom.
Vsevolod Bobrov är en av endast tre idrottare i historien som varit lagkapten för sitt land i både sommar- och vinter-OS. Det är ett bevis på hans exceptionella mångsidighet, ledarskap och atletiska briljans. Källa: AI