IMG_20210922_0002 - kopia (5)
IMG_20210922_00035

Grön# Stig Grybe

Stig Grybe
Grön
Artikelnummer: 1757
Beskrivning

Stig Rudolf Grybe, föddes den 18 juli 1928 i Maria Magdalena församling, Stockholm och dog den 1 februari 2017 i Bomhus distrikt i Gävle kommun, var en svensk skådespelare och komiker. Han är far till Stefan Grybe och Isabella Grybe. 

Stig Grybe var son till urmakare Erik Grybe (1890–1959) och Hilma Näsström (1900–1987).

Stig Grybe flyttade redan som liten pojke från Stockholm och växte upp på olika orter i landet, vilket förde det goda med sig att han lärde sig att imitera dialekter. Han bodde en tid i Västerås och tänkte börja i teaterföreningen Scenklubben, som startats av Lars Ekborg och Olof Thunberg, men familjen flyttade igen så det blev istället i en skolteaterföreställning i Söderköping som han gjorde sin scendebut. 

Efter realexamen åkte han till Stockholm för att utbilda sig till skådespelare. I huvudstaden fanns det sedan början på 1940-talet fem privata teaterskolor vid sidan om Dramatens elevskola och 1946 blev han antagen vid Calle Flygares Teaterskola, där även Ekborg studerade.

Grybe har nästan hela karriären varit frilans och spelat på de flesta av huvudstadens teatrar, flera som sedan länge har upphört med sin verksamhet som Tantolundens friluftsteater och gamla Boulevardteatern på Ringvägen 125, där han våren 1951 gjorde Wolfgang i Soyas komedi Fritt val. Han revydebuterade hos Kar de Mumma på Blancheteatern med Stig Järrel, Tutta Rolf och Vera Schmiterlöw. Han var även en tid på Wasa Teater i Finland. 

Han filmdebuterade 1947 i Lars-Eric Kjellgrens Tappa inte sugen, där han och Lars Ekborg hade varsin liten roll. Sedan följde för Grybes del en rad filmer där han spelade busskonduktör, slottsvakt och stalldräng och liknande roller. 

Från att mestadels ha gjort andraplansroller fick han 1953 rollen som Sam i Lajos Lajtais musikal Blåjackor, på turné med Programbolaget. En roll som han skulle återkomma till drygt tio år senare.

Hösten 1954 anslöt Grybe till Carl-Axel Heiknerts ensemble vid Folkets Hus-teatern i Göteborg. Hans första uppgift var Den Ynklige drängen i Bertolt Brechts Herr Puntila och hans dräng Matti, en liten med distinkt roll som snabbt måste få kontur och karaktär. Han iklädde sig därefter Nalle Puh godhjärtade gestalt som följdes av Billy Belinder i farsen Gröna hissen, som kräver en aktör som spelar rollen på blodigt allvar. Den ryskfödde Leo Golowin regisserade uppsättningen som hade premiär på nyårsafton 1954. Enligt många var det Grybes genombrott som komediaktör.

Grybe kom till Knäppupp 1961 och medverkade i revyn Ursäkta, handsken! med premiär på Idéonteatern och här gjorde sin klassiska monolog Fågelskådaren. (Youtube) Det var egentligen en Karl-Gerhard-revy fast Povel Ramels bolag producerade och Hans Alfredson och Tage Danielsson skrev flera av de bästa numren. Han jobbade med Alfredson redan 1958 i det allra första avsnittet av Mosebacke Monarki som spelades in, med publik, på Södra teatern. Han blev vid det tillfället enhälligt vald till kung och tog sig namnet Kung Sune I. 

Fler revyer med Knäppupp följde I oktober 1961 var det premiär på I hatt och strumpa. Nästintill halva revyn var skriven av Hasse och Tage, samtidigt som de höll på att bilda AB Svenska Ord, Povel Ramel, Beppe Wolgers och Owe Thörnqvist fanns också bland författarna. Grybe var i gott sällskap på scenen: Birgitta Andersson, Martin Ljung, Brita Borg och Sune Mangs med flera.

Han var med i den så kallade Norlander-revyn Ryck mig i snöret 1964 där han återförenades med Lars Ekborg när denne ersatte Åke Grönberg. Med Ramels och Wolgers revy Ta av dej skorna, 1965 gjorde Grybe och Sune Mangs det oförglömliga numret Vad heter det nu igen? Den sista revyn på Idéonteatern för Grybe såväl som för Knäppupp var De sista entusiasterna, 1968.

På 1970-talet var Grybe ofta med i svensk TV, som i underhållningsprogrammet Pratmakarna där han och drog roliga historier för tittarna. Han fick mycket uppskattning för rollen som den händige Håkan Malm i Hans Dahlins TV-serie Bröderna Malm (1972–1973). Sven-Eric Gamble, Olof Thunberg och Ulf Brunnberg spelade de andra bröderna

1974–1975 medverkade i Per Gerhards uppsättning Hej på dig, du gamla primadonna, Det var en Karl Gerhard-kavalkad med de eminenta artisterna Hjördis Petterson, Jan Malmsjö, Siw Malmqvist och Martin Ljung, som gavs för 353 utsålda hus på Vasateatern. Därefter återvände Grybe till Oscars och Benatzkys operett Vita Hästen och gjorde Leopold med Inga Gill som Josepha, Gunwer Bergqvist som Klärchen och Olof Thunberg i rollen som Sigismund. 

Stig Grybe var från september 2013 till sin död bosatt i Gävle kommun. Han sommarpratade i Sveriges Radios Sommar i P1 31 juli 2015, precis 40 år efter att ha debuterat som sommarpratare 31 juli 1975. Grybe är begravd på Bomhus kyrkogård. Källa: Wikipedia. Youtube.

Videor

Jag fick ett fax

Mig lurar man inte (1965)

Antes Hambo (1962)

Dumvalsen (1960)